Vi vill gärna koka ner nyfikenhet till ett tillstånd eller känsla. Något som enbart sker i huvudet på individen – den inre motivation att lära. Men det är ett misstag att begränsa sig i tänkandet om nyfikenhet på det sättet.
Nyfikenhet är även något kollektivt. Det är en nätverkspraxis, en relationspraxis. Det handlar om en kapacitet att knyta an eller skapa kopplingar mellan vad jag vet idag och vad jag vill veta. Men även att bygga kopplingar mellan olika idéer, fakta till fakta, uppfattningar med uppfattningar, erfarenheter med erfarenheter, människor med människor. Oss själva och världen. Mellan dåtid, nutid och framtid.
Affärsnyttan av nyfikenhet ligger i den gemensamma rörelsen mot något nytt. Att bygga en kultur som klarar både att behålla det som funkar idag och söka det som skall fungera i morgon.
För att lyckas behöver vi på ett medvetet sätt designa våra nätverk så de blir tillräckligt djupa för att stötta djup kunskap och nätverk som tillräckligt breda för att utmana våra antaganden och erfarenheter.
Resultatet av en organisation där många har en stor törst efter kunskap är att den blir framtidsinriktad, möjlighetsorienterad och handlingskraftig. Det här är vad jag talar med ledningsgrupper, HR, L & D och ledare om. Vill du veta mer är du varmt välkommen att kontakta mig.
